Start
Vad är SSB?
SSB:s ledning
Kapitel, konvent
och mńssor

Historik
Birgitta
Uppenbarelserna
Birgittinska böner
Birgittinska hymner
Birgittinsk litteratur
Länkar
In English
En Franšais
Auf Deutsch

 

 

 

Valda delar ur

Sankta Birgittas himmelska uppenbarelser

I

"O, min vän, jag är Gud, alla tings skapare. Jag gör ej mera orätt mot onda än mot goda, ty jag är rättvisan själv. Och min rättvisa är, att inträde i himmelkriket skall fås genom fast tro och förnuftigt hopp och brinnande kärlek. Ty det, som mer och varmare älskas av hjärtat, därpå tänker man oftare och det äras och dyrkas andäktigare. Sålunda sättas även avgudar i templen ehuru de ej äro gudar eller skapare, ty ej finnes någon annan skapare än jag, en Gud, Fader och Son och den Helige Ande. Dock älskas de mer av sina ägare, på det att dessa måtte få framgång i världen, än jag älskas på det att de må bliva saliga med mig. Om jag nu fördärvade de ting som människorna älska mer än mig, och läte dem dyrka mig mot sin vilja, då gjorde jag dem orätt, i det jag fråntoge dem deras fria vilja och åstundan. Ty fördenskull att de ej tro på mig och i deras hjärta är något begärligare än jag, låter jag med skäl det ske, att de fullborda med gärningar det de älska och åstunda i sitt sinne. Och emedan de mera älska skapade ting än mig, Skaparen, vilken de kunna förnimma av gärningar och tecken om de ville nyttja sitt förstånd, därför äro de blinda och deras avgudar förbannade, och därför skola de förbannas och fördömas för sin dårskap, emedan de ej vilja förstå huru ljuvlig jag, Gud, är, som skapade människan och återlöste henne med min kärlek." (V:6)

II

(Jungfru Maria sade:) "Bedrövas icke, om du skall förkunna Guds ord för dem som ej gärna vilja höra det, ty den som klandras och får skymfliga förebråelser när han förkunnar Guds ord men tålmodigt fördrar dem, han smyckar sin själ med all fägring. Och den som mödar sin kropp till Guds ära, hans själ skall erhålla fägring och prydnad därav. Ty den människas själ, som hör förtal om sig och ej vill baktalaren illa, hon prydes och klädes med de fagraste kläder, så att brudgummen, som ären Gud i tre personer, längtar och åstundar att få den själen till sin gudoms eviga glädje. Och därför skola Guds vänner gärna bemöda sig att omvända dem som mera älska högfärd och girighet än Gud. Ty de ligga liksom under en tung klippa. och därför bör man arbeta, att de måtte levande framdragas. Ty på samma sätt som den, som ser sina bröder ligga under en nedrasad klippa och slår på klippan så att han kan uttaga och bortföra stenarna, stundom bryter försiktigt så att den som ligger under klippan ej skall svårare plågas, stundom slår hårdare så att klippan skall bli mindre och tyngden lättare för honom som ligger under, och ej tänker på sin möda om den som ligger under skulle kunna räddas, så skola ock Guds vänner arbeta spå att själarna må frälsas. Ty liksom det endast var ett fåtal, som hade en rätt tron är min Son for upp till himmelen, så äro de nu ett fåtal som uppfylla det budordet: Du skall älska Gud över allting och din medkristne som dig själv. Därför, liksom Guds vänner fordom gingo till hedningarna, så gånge de nu till kristna människor. Ty liksom det var omöjligt, att de kunde få himmelriket som hörde tron och ej mottogo den, så är det omöjligt att kristna människor få himmelriket som dö utan kärlek till Gud." (VI:47)

III

Guds Son talade: "Denna världen är såsom ett skepp, som är fullt av besvär och stötes och kastas av sorgernas och frestelsernas böljor och ej lämnar människan någon timma ledig eller säker, förr än hon kommer till vilans hamn. Och såsom skeppet har tre delar: framstammen, mellandelen och akterstammen, så betecknar jag för dig och framställer tre åldrar i världen. Den första var från Adam och till dess jag tog mandom. Och den åldern betecknas med framstammen ty den var hög och underbar och stark, hög i patriarkernas mildhet, underbar i profeternas visdom, och stark i lagarnas bevarande. Och denna del började då nederböjas, när judefolket försmådde mina budord och insnärjde och besmittade sig med ondska och synd. Och därför blevo de bortkastade från ära och ägodel. Och skeppets – som är världens – mellandel började då framträda, när jag själv, Guds Son, ville varda kött. Ty på samma sätt som skeppets mellandel är lägre än de andra delarna, så började ödmjukhet och höviskhet att predikas och läras vid min ankomst, och många älskade och följde mig i lång tid. Men nu, för den skull att synd och högmod hava stigit upp och blivit mäktiga och mitt lidande glömt, börjar nu den tredje delen att framträda, vilken skall förbliva till domedag." (VI:67)

IV

På pingstdagen läste en präst första mässan i ett kloster. Då, när Guds lekamen upplyftes, såg Kristi brud eld nedfara av himmelen över hela altaret och såg ett bröd i prästens hand och ett levande lamm i brödet och en lågande människoanlete i lammet. Och då hörde hon en röst säga till sig: "Så som du nu ser elden nedfara över altaret, så nedsteg min ande över apostlarna på en sådan dag som i dag är, upptändande deras hjärtan. Och brödet varder genom Ordet levande lamm, det är min lekamen; och anlete är i lammet och lamm i anletet, ty Fadern är i Sonen och Sonen i Fadern och den Helige Ande i bådadera." Och återigen såg hon i prästens hand, när Guds lekamen upplyftes, en den allra fagraste unge man som sade: "Jag välsignar eder som tro, men för dem som ej tro skall jag vara en domare." (VI:86)

V

Kristus talade: "Jag haver två armar. Med den ena famnar jag himmelen och alla de ting som i honom äro, med den andra famnar jag jorden och havet. Den första armen utsträcker jag till mina utvalda i himmelen och på jorden, hedrande och hugnande dem. Den andra utsträcker jag över människornas ondska, som jag barmhärtigt fördrager och som jag håller tillbaka, så att de ej få göra så mycket ont de vilja. Därför, räds ej! Ty ingen skall förmå att förvanska mina ord, utan de skola komma till den stad och det folk som mig täckes. Dock skall du veta, att dessa orden äro såsom olja, och därför skola de uppmjukas och trampas och utkramas och pressas, stundom av de avundsjuka och stundom av dem som vilja komma dem på fall, på det att min tålmodighet skall utsträckas och synas." (VI:100)

VI

"Min barmhärtighet är den, att ingen av mina fiender är en så stor syndare att honom nekas nåd om han beder om barmhärtighet med ödmjukt och allvarligt hjärta. Därför skola mina fiender göra tre saker, om de vilja erhålla nåd och barmhärtighet och min vänskap och försonas med mig. Det första är, att de göra ånger och bättring av allt sitt hjärta för att de syndade mot mig, sin Skapare och Återlösare. Det andra är ren och trägen och ödmjuk syndabekännelse och bikt, som de skola göra för sin skriftefader, och att de bättra sig från alla sina synder och göra full bot för dem efter samma skriftefaders råd och skäliga bestämmelser. Då skall jag närmas dem, och djävulen fjärmas. Det tredje är, att de taga min lekamen sedan de hava fullgjort dessa saker med gudsfruktan och fullkomlig kärlek, och hava vilja att aldrig mer falla i synd utan förbliva i det goda ända till livets slut.

Och jag vill gå dem tillmötes som bättra sig på detta sätt, såsom en mild fader mot sin vilsefarande son, och vill taga dem till min nåd mycket hellre än de kunna själva bedja eller tänka. Och då skall jag vara i dem och de i mig, och de skola leva och glädjas med mig evinnerligen." (VII:27)

VII

Därefter såg jag att de tre, nämligen Kraften, Sanningen och Rättvisan voro lika domaren som talade vid konungens själ. Och därefter hörde jag en röst såsom en härolds röst, vilken talade sålunda: "O alla himlar med alla himlakroppar, hören till, och alla avgrundsandar som ären i mörkret given akt, och alla andra som ären på mörka ställen hören, att den högste Kejsaren har för avsikt att höra och göra domar över världens hövdingar." Och genast voro de ting som jag såg och hörde ej kroppsliga utan andliga, och mina andliga ögon upplätos till att höra och se. Och därefter såg jag Abraham komma med alla helgon som voro födda av hans släkt. Och alla patriarker och profeter kommo. Därefter såg jag de fyra evangelisterna, och deras skapnad var lik fyra djur såsom de pläga i världen målas på väggar, och vilka dock syntes levande och ej döda. Därefter såg jag tolv stolar och i dem tolv apostlar, som väntade på herren och makten som då skulle komma. Sedan kommo Adam och Eva med martyrer och kyrkofäder och andra helgon som härstammade från dem. Men ännu visade sig ej Kristi människonatur och ej Hans välsignade Moders lekamen, utan alla väntade att de skulle komma. Även jorden och vattnet syntes höja sig till himlen, och alla de ting, som i dem voro, ödmjukade och böjde sig med vördnad inför Makten. Därefter såg jag ett altare som stod på Maktens säte, och en kalk med vin och vatten och bröd i form av en oblat på altaret. Och då såg jag, hurusom i en kyrka i världen en präst iförd mässkläder började en mässa. Och när han hade fullgjort allt som hörde till mässan, och hade kommit till de orden med vilket brödet inviges, syntes mig som om solen och månen och stjärnorna med alla planeter och alla himlar med sin gång och rörelse klingade med växlande stämmor och ljuvt klingande toner och sånger. Och alla slags sånger hördes och otaliga musikinstrument synes där, vilkas härliga toner och sång äro omöjliga att fatta med sinnen eller återgiva med ord. De som voro i ljuset sågo på prästen och böjde och ödmjukade sig för Makten med vördnad och ärebetygelse. Men de som voro i mörkret fasade och räddes. Sedan orden av prästen blivit framförda över brödet, syntes mig att samma bröd befann sig i Makten säte i tre former och icke desto mindre förblev i prästens händer. Och brödet självt blev ett levande lamm, och i lammet syntes ett människoanlete, och en brinnande låga syntes inne i och utanför lammet och anletet. Och då jag stadigt riktade min blick på att se anletet, såg jag lammet i anletet; och då jag såg på lammet, såg jag anletet i lammet. Och en krönt Jungfru satt bredvid lammet och alla änglarna tjänade dem och de voro så många som solgranden, och ett underbart sken framgick av lammet. Och så stor och mycken var de heliga själarnas mängd, att min syn ej förmådde uppfatta deras längd och vidd och höjd och djup. Jag såg även somliga platser tomma, vilka ännu skola fyllas till Guds ära. (VIII:56)

VIII

Därefter talade Jungfrun som satt bredvid lammet till mig och sade: "Jag vill kungöra för dig, att dig är given uppfattning av andliga syner. Ty Guds helgon fingo den helige Ande på olika sätt. Somliga av dem visste på förhand den tid, när de ting skulle inträffa som visades dem, såsom profeterna. Andra helgon visste i anden vad de skulle svara de människor som kommo till dem, när något frågades dem. Somliga visste, huruvida de som voro långt från dem voro levande eller döda. Somliga visste även, vilken utgång någon strid skulle få, förrän de som stredo gingo till striden. Men dig är ej tillåtet att veta något annat än att höra och se andliga ting och att skriva och säga till människor, som föreskrivas dig, det du ser eller hör. Och dig är ej tillåtet att veta antingen de äro levande eller döda, till vilka dig bjudes att skriva, eller huruvida de lyda eller ej det som du skriver och kungör för dem om din andliga uppenbarelse, som är dig visad av Gud för deras skull". (VIII:56)